Glädje och totalt hat
Äntligen! Min blogg har varit helt konstig de senaste dygnet men nu har supporten fixat den och den ser ut som den ska igen. Jag vet inte varför men har haft jättemycket abstinens efter att få blogga. Visst, skriva har jag ju kunnat och så, men det är inte roligt att skriva om ingen kan läsa det. Helt underbart! Så nu ska jag skriva av mig lite.
Först en väldigt god nyhet. Jag har gått ner 6 kg sen den 2/1-11. Helt kul! Bara genom lite motion och att jag tänker på vad jag stoppar i mig. Känner mig glad, men lite skeptisk för att vågen ska ljuga för mig. Men det känns ju i kroppen att jag har gått ner i vikt. Jag känner det i knäna och i fötterna och det borde väl räcka som bevis? Om inte så har jag gått ner två centimeter runt min mage (det bredaste stället, kärlekshandtagen) och de andra kroppsdelarna har jag inte mätt.
Jag tränade inte så mycket idag. Mest ben och armar. Okej, inte mest, bara!
Igår blev det ingen städning. Jag orkade inte. Så jag måste städa imorgon, och skriva på boken. Jag måste sluta vara så satans lat. Jag fastnade istället med filmen Anne Franks dagbok från 1056 eller nått (till halv 4 på morgonen) och sen började jag efterforska om andra världskriget och att lära mig detaljer om det. Tror att jag behöver börja plugga snart för har kunskapstorka, men mitt psyke klarar inte det. Och jag blev så sur över allt jag läste.
11 000 000 - 17 000 000 människor dog på grund av nazisternas hat, varav 6 000 000 var judar. Jag blir så ledsen så jag bara vill gråta av att människan kan bära på så mycket hat. Att hat och avsky kan leda till att man kan döda en person är ofattbart och då flera miljoner personer(?) får mig bara till att leta efter ett ord som är starkare än ofattbart. Jag får tårar i ögonen bara jag tänker på det. Stackars människor. Jag HATAR nazister men jag hade aldrig kunnat döda en för det. Och judarna har inte gjort någonting för att förtjäna detta, och ja... jag är påläst och har hört alla teorier, men nej... de förtjänade aldrig att bli jagade, utstötta, våldtagna, mördade! Detta är förjävligt, kaos och otänkbart för en människa som mig. Vart har våra hjärtan tagit vägen?
I'm not black, but there's times I wish I could say I wasen't white - F.Zappa
Nu ska jag lägga mig och kramas med Simon i en halvtimme innan han ska sova. Kanske skriver mer inatt om jag inte kan sova själv.
Over'n'out!
Först en väldigt god nyhet. Jag har gått ner 6 kg sen den 2/1-11. Helt kul! Bara genom lite motion och att jag tänker på vad jag stoppar i mig. Känner mig glad, men lite skeptisk för att vågen ska ljuga för mig. Men det känns ju i kroppen att jag har gått ner i vikt. Jag känner det i knäna och i fötterna och det borde väl räcka som bevis? Om inte så har jag gått ner två centimeter runt min mage (det bredaste stället, kärlekshandtagen) och de andra kroppsdelarna har jag inte mätt.
Jag tränade inte så mycket idag. Mest ben och armar. Okej, inte mest, bara!
Igår blev det ingen städning. Jag orkade inte. Så jag måste städa imorgon, och skriva på boken. Jag måste sluta vara så satans lat. Jag fastnade istället med filmen Anne Franks dagbok från 1056 eller nått (till halv 4 på morgonen) och sen började jag efterforska om andra världskriget och att lära mig detaljer om det. Tror att jag behöver börja plugga snart för har kunskapstorka, men mitt psyke klarar inte det. Och jag blev så sur över allt jag läste.
11 000 000 - 17 000 000 människor dog på grund av nazisternas hat, varav 6 000 000 var judar. Jag blir så ledsen så jag bara vill gråta av att människan kan bära på så mycket hat. Att hat och avsky kan leda till att man kan döda en person är ofattbart och då flera miljoner personer(?) får mig bara till att leta efter ett ord som är starkare än ofattbart. Jag får tårar i ögonen bara jag tänker på det. Stackars människor. Jag HATAR nazister men jag hade aldrig kunnat döda en för det. Och judarna har inte gjort någonting för att förtjäna detta, och ja... jag är påläst och har hört alla teorier, men nej... de förtjänade aldrig att bli jagade, utstötta, våldtagna, mördade! Detta är förjävligt, kaos och otänkbart för en människa som mig. Vart har våra hjärtan tagit vägen?
I'm not black, but there's times I wish I could say I wasen't white - F.Zappa
Nu ska jag lägga mig och kramas med Simon i en halvtimme innan han ska sova. Kanske skriver mer inatt om jag inte kan sova själv.
Over'n'out!
Kommentarer
Postat av: Rebecka "Rebie" Kainulainen
Tycker om att följa din blogg och du är duktig både på att skriva och med din viktminskning. Kram po daj!
Trackback
